Alla mäter det intraokulära trycket (IOP). Vad betyder detta för ögonen hos de olika människorna som har detta IOP?
Är det egentligen detta tryck som du nu mäter med just detta instrument som ger helt rätt värde? Och kan den normala variationen av intrakraniellt tryck påverka IOP-mätningen?
Det finns flera olika instrument som används och användarna är mer eller mindre medvetna om instrumentens kvaliteter.
Om du först ska sätta en IOP-mätning som är viktig att kunna följa eller använda för att fastställa till exempel normalt tryck eller okulär hypertoni (OHT) är det fortfarande Goldmann applanations-tonometer (GAT) som är den bästa standarden i världen.
Det intraokulära trycket är ett uttryck för produktion, cirkulation och dränering av intraokulär vätska. Kända parametrar som är involverade för att upprätthålla IOP är vätskeflöde, utflödesmöjligheter, uveoscleralt utflöde och episkleralt ventryck.
Dräneringen av vätska från ögat reduceras vid primär öppenvinkelglaukom (POAG), OHT, exfoliationsglaukom (XFG) och Pigmentdispersionssyndrom (PDS) med OHT.
Hos unga friska människor sker 25 – 57 % av utflödet i den uveosklerala delen. Den minskar med åldern. Uveoskleralt utflöde som reduceras av OHT med eller utan XFS ökar vid uveit och är oförändrad i PDS med OHT.
Vätskeflödet har en distinkt dygnsrytm. Tidigt på morgonen i slutet av en natts sömn har den bara 43% av det normala vätskeflödets hastighet i ögat. Det uveosklerala utflödet hämmas signifikant ännu mer.
Vätskeflödet kan försämras av till exempel Diabetes Meltaus (DM), där graden av DM, hur länge man haft DM och patientens ålder påverkar.
Central hornhinnetjocklek (CCT) bör ses som en oberoende parameter: tjock / medium / tunn och inte användas för att justera uppmätt IOP. Biomekaniska egenskaper som elasticitet och styvhet ger viktigare information än CCT och hornhinneradie. Styvare hornhinna resulterar i högre IOP.
Det viktigaste att tänka på är dock att hornhinnans biomekaniska egenskaper säger något om risken att få glaukom eller något om den möjliga utvecklingen av glaukom.
Både personer med POAG och de med friska ögon har lägre IOP om sommaren än på vintern.
Kontaktlinsbärande: Kontaktlinsbärande kan orsaka cornealt ödem och ändra formen på cornea och ger därför en falsk mätning.
En brantare hornhinna ger högre IOP-mätning.
Ett signifikant cornealt ödem resulterar i lägre IOP-mätning, mätt med GAT.
CCT kan variera avsevärt med dagen. CCT är tjockast på morgonen vid uppvaknandet, oavsett kontaktlinsbärande på natten eller inte.
Dagligt IOP kan variera och är vanligtvis högre i ögon med POAG.
Efter crosslinking av cornea (CXL) förväntas IOP mätt med GAT vara högre, förmodligen på grund av en styvare cornea.
Hornhinnans tjocklek, form och styvhet kan alla påverka mätningen. GAT ger gärna något högre värde än ICare-typmätning vid keratokonus.
I speciella fall har IOP-ökningar på 15 mmHg upptäckts.
LASIK/LASEK och PRK ger generellt lägre IOP än väntat
I synnerhet ger NCT lägre IOP än förväntat.
IOP minskar vanligtvis gradvis under hela graviditeten hos friska kvinnor. I speciella fall har det uppmätts en IOP-ökning med 15mmHg.
Vid glaukom kan ändå synfältet minska under graviditeten.
IOP kan variera inom cykeln men inget fast system har hittats.
Emellertid har kvinnor efter postmenopausen högre IOP än kvinnor i samma ålder som fortfarande menstruerar (ex 16.07 vs 15.4 för genomsnittlig IOP).
Om du vill ha referenser till innehållet eller en diskussion skickar du ett e-postmeddelande till ingebret@optoteam.no. Om du är intresserad kan du också läsa mer om de utmaningar du kan
möta vid diagnostisering av glaukom.
Är du optiker och vill jobba hos oss eller har du ett företag som behöver optiker?
Undrar du om du får rätt lön som optiker? Ladda ner vår löneguide som ger dig statistik över optikers löner.